tisdag 28 juni 2011

Väggen mot köket och öppna spisen

Det var ett bra tag sedan vi börjad karva i väggen in mot köket. Johan skulle "bara" kika vad som fanns där under och kanske kunna lista ut om den är bärande. Så här såg det ut då


Fram kom denna vägg med något som måste ha varit en dörr förr i tiden



Det är denna vägg som ska rivas. Bakom väggen är diskbänken som senare ska flyttas till fönstret i köket.
Vi har ju även tagit ner vår öppna spis. Jag blev verkligen jätteglad när vi var på visning och såg att det fanns en öppen spis i matrummet. Men till saken hör att vi knappt har använt den. Vi har eldat några få gånger men det blir fruktansvärt varmt inne i matrummet och ju mer vi tänkte på det desto säkrare var vi på att vi ville ta bort den. Så det gjorde vi:) Så här såg den ut innan Wiggo slog första slaget! (en dålig bild från förra julen).







Och Johan rev och slet för att knacka ner spisen och till slut var den nästintill borta. Jag har inte tagit någon bild ännu när den är helt borta men av bildern att döma så tror jag inte att spisen skulle ha godkänts om någon hade sett hur de byggt den. Men det är ju vad vi tror det:)







Wiggo har vi börjat få pli på så han hjälper också gärna till och städar...




Vi har nu tänkt att ta fram den gamla murstocken bara för att ha som prydnad. Tanken är att vi senare (när vi vunnit massa pengar) ska sätta in en nätt, rundad, vit kakelugn som vi även ekonomiskt kan ha nytta av.
Vad gör jag annars då? Just nu dricker jag ett glas vin. Eller nu ljög jag, jag är inne på mitt andra glas:)

Antingen börjar jag bli gammal eller så är det helt övermäktigt att ha två barn. Herrrrrrrrregud vilket tjat varje dag, konflikter som ska lösas och samtidigt rädda Tilda från att inte typ göra något som kan ta död på henne. Wiggo domderar här hemma och jag känner mig ungefär som ett hembiträde. Vissa dagar när Johan åker till jobbet så är jag så avundssjuk så att bitterheten står skrivet i pannan på mig. Jag vill också jobba! Och komma hem runt halv sex och vara en glad och rolig mamma som har saknat ungarna. Så enkelt.....

Kram Linda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar